Sving it fröken (1956) - Min första film

Med anledning av att jag den 18 april kommer att motta "biografägarnas hederspris" tänkte jag låta er följa med på en resa tillbaka i tiden, där jag presenterar alla mina filmer och varför inte börja med min allra första film från 1956, Swing it, fröken, varsågoda!

Första filmen!

24 febr.

Gissa vad som har hänt? Jag har provfilmat!!! Det var för en roll i Stig Olins ”Två år i varje klass”

(Den hette sedan ”Swing it, fröken”)

I förra veckan var allihop från Koblancks ute i Sandrew-ateljéerna, för Stig Olin ville titta på oss.. Han skrev upp namn och tel nr och allt sånt där och sa att jag absolut skulle vara med i filmen. I tisdags ringde Karlberg ifrån Sandrews och undrade om jag kunde komma upp på Royal Film på Kungsgatan nästa dag. Så jag stegade dit och där var massor med tjejer och killar. Vi fick gå in en och en och prata med Stig Olin och Rune Waldekrantz. Jag fick en liten scen som jag skulle läsa på tills i dag då jag skulle provfilma. Det var i ”Novilla” på Djurgården. 4 tjejer till var där när jag var där: Jessie Flaws och en annan tjej från Scala-revyn. Monica Nielsen från Terserus och en annan tjej. Jag provfilmade mot Lasse Sarri, han var jätterar! Gösta Ekman, Hasses son, var också där. Oh, vad nervös jag var i början, men Stig Olin var så rar så det gick snart över. Han sa så här:

-         Du ska inte vara nervös, det går ju så bra. Du ska se när vi har hållit på och filmat  i  fjorton dar, då är du inte nervös längre.

Låter inte det lovande!?! Jag läste manuskriptet också, det verkar lattjo!

P.S. Jag blev nästan litet kär i Lasse Sarri! D.S.

17 Mars

   Jag fick rollen!!! Karlberg ringde i tisdags och inspelningarna börjar omkr. 26:e Mars. Nästa vecka skall vi träffas och prova kläder – och skriva kontrakt!! Jag får visst 50:- kronor per dag.

29 Mars

Första filmdagen är slut! Jättekul har det varit. Pia Skoglund, Lasse Sarri, Alice Babs, Ingvar Kjellson m.fl. är med.

12 April

Jag får nog aldrig mer en filmroll. Jag har sett dom första scenerna! Jag såg hemsk ut!!! Alldeles hopplös! Och gjorde alldeles  för mycket med ansiktet. Men det borde Stig Olin sett och sagt till mig, tycker jag. På lördag ska vi filma i Bosöns simhall. Då ska jag ta mig sjuttsingen tänka på att inte göra för mycket!

18 april

Det är jättekul att filma! Vi har hållit på i 6 dagar nu. Jag ska vara med i en film till nu, visserligen bara som statist, men det ska bli kul i alla fall. Jag funderar på att säga upp mig på jobbet, jag kan ju inte ta tjänstledigt jämt heller.

29 april.

Allting är så kul just nu, så jag tror inte det är sant. Vi filmar för fullt och i fredags var vi ute i Bosöns simhall och tog badhusscenerna. Efteråt kom Stig Olin fram till mig och sa:

-       Ja, Christina, jag ska säga precis som det är.

Herregud, tänkte jag, nu får jag inte vara med i filmen mera! Så fortsatte han:

-       Du vet den där flickan (Liane i filmen), det går inte alls med henne, hon är alldeles hopplös! Du ska göra alla hennes replikscener i stället, men jag ska skriva om dem, så dom passar din typ i filmen.

Så i går gjorde jag en kyss-scen mot Gösta Ekman, som hon skulle gjort egentligen. Synd om henne förstås, men hon vet inte om det ännu.

Och i går kallade Stig Olin mig för sitt nya fynd! Han är så rar så det är inte klokt! Så sa han till Gösta Ekman att han aldrig hade varit så bra i någon scen förut.

-Det  är Christinas förtjänst, sa Gösta. Det går så bra att spela mot henne. Jag har aldrig kunnat le naturligt, varken mot Pia eller den där tjejen, men mot henne går det bra.

Jag får nog akta mig för att bli högfärdig!

 Detta var också Gösta Ekmans första filmroll. Tio år senare spelade vi åter mot varandra – i ”Yngsjömordet”. Men då var det inte lika romantiskt precis – då mördade han mig i stället.

  Stig Olin har jag också jobbat ihop med senare och då brukar han alltid berätta om hur  han ”upptäckte” mig. Och hur han satt uppe på nätterna och skrev repliker åt mig, för han tyckte jag var så bra.

Många år senare, närmare bestämt 1979, när min dotter Pernilla var 11 år och gjorde audition för ”Annie” (barnhusbarnet ”Annie) som skulle upp på Folkan, var det han som valde henne, trots att han inte hade en aning om att det var min dotter. ”Så det är jag som har upptäckt Christina och hennes dotter Pernilla”, brukar han säga. Och så är det ju. Kära, kära Stig! Tack, säger vi, min dotter och jag!

Uppvisning på teaterskolan

     På skolan repeterar vi för fullt och skall ha uppvisning 12 maj. Vi jobbar från 6 till sent på natten med kafferast vid halv 9. Det är hemskt kul, men tröttsamt förstås, man kommer ju aldrig i säng.

12 Maj.

 I går gick premiären av stapeln och vi spelar i dag och i morgon också. Det var hemskt kul. Ebbe Linde, Pigge P. och Rune Waldekrantz m.fl. var där och i morgon kommer Ivar Harrie och några andra.

Jag tror nästan det gick bättre för oss på genrepet, Anders och mig, för Anders stakade sig och fick ta emot sufflage, men det märktes nog inte så mycket.

Far frågar Willie om ”det är någonting för min dotter”!

  Far och Mor var i Salongen och efteråt tog Far Willie avsides och frågade

                - Jo säg, herr Koblanck, är det här verkligen någonting för min dotter?

Willie svarade:

-       Ja, det skall jag säga herr Schollin, att någon mer begåvad flicka än er dotter – det får man leta efter!

-        

Med det var Far nöjd. Han hade fått ett expert-utlåtande. –Och sedan blev han min främsta supporter! Hela familjen kom alltid till mina premiärer, vare sig det var på Dramaten eller på film-premiärer.